- Kan du?
- Jag kan allt.

Det gäller att tro på sig själv.

28 år tog det. Innan jag insåg att det inte var i kärlek man skulle vara kär, utan i dig. Duuhhh.

Igår kväll lärde Twin Peaks Special Agent Cooper mig att man ska ge sig själv en oplanerad present varje dag. Spännande. Undrar vad jag ska få idag.

Säger mor att vi ska lägga upp en strategi för hur det ska bli ordning på mitt rum, gör hon det, då går jag hellre ut och springer.

Han köpte sex likadana chipsrör, jag tänkte fråga om det var hans favorit. Men då såg jag att han var tjock, så jag struntade i det.

Jag har stora planer. Det kallas LIVET!
Och den här gången gör jag det på riktigt.

Jag tror pannkakor är min favorit. Det är dock taget så jag ska paradera med korv stroganoff.

Du är snygg. & ja, du hade varit snygg fast du inte hade varit du. Men då hade jag inte velat ligga med dig. Tur att du är du.

Idag lägger Feist sina ord i min mun.

I feel it all, I feel it all

Vaknade med känslan och tog den med mig genom hela idag. Det är en fin dag.

I know more than I knew before

I bilen, påväg. Jag repeterar, om och om, igen och igen.

I feel it all, I feel it all

Om inte högt, så i huvudet. Det liksom träffar och håller kvar känslan.

I feel it all, I feel it all

Imorgon väntar nya äventyr. Jag längtar..

I love you more
I don't know what I knew before
But now I know I wanna win the war

Re-post 11.10.06

du & jag. vi mot världen.
du och jag. vi var bästa vänner. det var vi mot världen. du o jag. vi finns inte längre, vi pratar inte ens. dom få gånger vi pratat efter allt har vi varit som främlingar o jag har bara velat lägga på eller springa iväg. fast innerst inne, där som allt spelar roll vill jag slänga mig kring din hals o säga att allt är glömt, gömt. för såhär i efterhand spelar det ingen roll, det var ju oss o vi det handlade om. du o jag.

jag minns allt. alla ord, alla leenden. jag minns första gången jag såg dig, en augustimorgon utanför skolan. våra ögon möttes o shit va du skrämdes. jag våga knappt titta på dig mer. men helt plötsligt satt vi där en söndag med varsin tekopp o slet upp varandra med glädje. den söndagen blev det vi. vi mot världen. du o jag.

sen är allt en saga, vi blev saga. vi var vackra o bodde ensamma i vår värld. vi släppte inte in någon. där kunde vi fika utan ord, skratta åt andras skämt, fast vi visste att våra var hundra gånger bättre o roligare. ibland kunde vi inte sluta prata, dagarna o nätterna räckte inte till. jag formade dig. i gengäld visade du mig världen. vi kompletterade varandra. du o jag.

vi var alltid tillsammans o var vi inte det så var vi på väg till varandra. du såg när det var något o du kramades o kände efter åt mig o när jag tittade in i dina ögon, då, bara då kunde jag säga på riktigt att allt va bra o att jag var lycklig. att vi var lyckliga. du älskade när jag skrattade o du älskade när jag sa 'du o jag baby. du o jag mot världen.' det var verkligen så. det var vi. du o jag.

men sen kom smällen när jag berättade. det var då regnet började falla o sagan tog slut. det var då allt dog, men vi insåg inte förrän senare när allt var för sent. jag vet att allt du gjorde, gjorde du för mig. men då såg jag bara sveket, smärtan går inte att beskriva. jag stängde av o jag vet att du försökte o jag förstår att du gav upp. jag hatar mig själv för att jag inte kunde förstå, då. bara sådär var det inte du o jag längre.

jag letade upp mina gamla fasader, byggde upp en ny mycket högre o starkare mur. visst jag hade vänner, men ingen som du. o du hade vänner, du har fortfarande vänner, men jag vet att ingen är som jag. bara vi kan vara vi o bara tillsammans kan vi besegra allt o alla. vi vet båda att vi var det vackraste i världen o vi vet båda att det är borta för alltid. vi kommer aldrig finnas igen. du o jag.

jag trodde att vi var för alltid. tänk vad fel det kan gå o fel man kan tro. oavsett älskar jag dig, i mitt innersta är det alltid vi, där kan vi inte dö. där är vi för evigt. jag kommer aldrig glömma. oss. vi. du o jag.

Tro inte för en sekund att jag inte hör varje textrad, innan jag vet ordet av är den tolkad och klar. Inget undgår mig och jag tar åt mig onödigt mycket och slår hellre dövörat till om det inte träffar där det borde. Och sen tror jag att alla är som jag, fast jag vet att det är hittepå.
För hur hade jag annars kunna ta åt mig som jag gör? Precis.

Idag var jag en månad förtidig till tandläkaren. Jag skyller tidspessimisten i mig. Bra där.

The Ark gav mig som väntat inte ett dyft, jag rycktes aldrig med, det nådde aldrig hjärtat. Dom har aldrig lyckats fånga mig. Säkert var mer soundtracket till hetspicknicken som intensiv framdukades, som om vi liksom skulle glömma bort att vi inte var i speciellt god tid, om sanningen ska fram var tidsplaneringen inget att hänga upp, inte heller upp sig på, det vart fint. Men som sagt, Säkert var mer bakgrunden.

Som vanligt skjuter Håkan kärlekspilar, jag tittar mot himlen, undrar om det är på riktigt och vill inte att det ska ta slut. Jag trevar jag med handen lite bakom och kan för första gången ta på hans ord. Och där i slottsparken vid tio/halvelva blir dom verklighet.
Det handlar om gamla tankar som kommer tillbaka när texterna träffar. Blandade känslor, men handen i min värmer.

När jag som idag får för mig att springa i skogen är det som om jag aldrig gjort annat. Det är oftast så gällande det mesta och mig.
Gilla läget, iaf i intervaller.

Dom väller ut men makear inte någon sense. Jag har varit ovetande om min abstinens. Jag har förtryckt orden, jag vill inte verka bitter så jag håller igen. Jag är inte bitter, bara full av insikter. Såhär i efterhand och lite, lite för sent.

Men vad gör det för jag skrattar som aldrig förr, jag tog bara en sån där, vad heter det, omväg. Jag är på väg igen och känslan i magen säger att det är rätt håll den här gången.

Here We Go Again

Jag slänger mig ut, utan att tänka. Jag är trött på att tänka, livet går till spillo och jag tappar fästet om tankarna får spela för mycket roll. Jag har lovat mig själv att släppa, att inte överanalysera, varenda jävla ord, varenda liten rörelse. Det är svårt att lära gamla hundar sitta eller hur är det nu man brukar säga? Men övning ger färdighet sägs det.

Det snurrar i min skalle när du ler.

DEDICATED

FUCK YOU!