KARENINANNA

Re-post 11.10.06

du & jag. vi mot världen.
du och jag. vi var bästa vänner. det var vi mot världen. du o jag. vi finns inte längre, vi pratar inte ens. dom få gånger vi pratat efter allt har vi varit som främlingar o jag har bara velat lägga på eller springa iväg. fast innerst inne, där som allt spelar roll vill jag slänga mig kring din hals o säga att allt är glömt, gömt. för såhär i efterhand spelar det ingen roll, det var ju oss o vi det handlade om. du o jag.

jag minns allt. alla ord, alla leenden. jag minns första gången jag såg dig, en augustimorgon utanför skolan. våra ögon möttes o shit va du skrämdes. jag våga knappt titta på dig mer. men helt plötsligt satt vi där en söndag med varsin tekopp o slet upp varandra med glädje. den söndagen blev det vi. vi mot världen. du o jag.

sen är allt en saga, vi blev saga. vi var vackra o bodde ensamma i vår värld. vi släppte inte in någon. där kunde vi fika utan ord, skratta åt andras skämt, fast vi visste att våra var hundra gånger bättre o roligare. ibland kunde vi inte sluta prata, dagarna o nätterna räckte inte till. jag formade dig. i gengäld visade du mig världen. vi kompletterade varandra. du o jag.

vi var alltid tillsammans o var vi inte det så var vi på väg till varandra. du såg när det var något o du kramades o kände efter åt mig o när jag tittade in i dina ögon, då, bara då kunde jag säga på riktigt att allt va bra o att jag var lycklig. att vi var lyckliga. du älskade när jag skrattade o du älskade när jag sa 'du o jag baby. du o jag mot världen.' det var verkligen så. det var vi. du o jag.

men sen kom smällen när jag berättade. det var då regnet började falla o sagan tog slut. det var då allt dog, men vi insåg inte förrän senare när allt var för sent. jag vet att allt du gjorde, gjorde du för mig. men då såg jag bara sveket, smärtan går inte att beskriva. jag stängde av o jag vet att du försökte o jag förstår att du gav upp. jag hatar mig själv för att jag inte kunde förstå, då. bara sådär var det inte du o jag längre.

jag letade upp mina gamla fasader, byggde upp en ny mycket högre o starkare mur. visst jag hade vänner, men ingen som du. o du hade vänner, du har fortfarande vänner, men jag vet att ingen är som jag. bara vi kan vara vi o bara tillsammans kan vi besegra allt o alla. vi vet båda att vi var det vackraste i världen o vi vet båda att det är borta för alltid. vi kommer aldrig finnas igen. du o jag.

jag trodde att vi var för alltid. tänk vad fel det kan gå o fel man kan tro. oavsett älskar jag dig, i mitt innersta är det alltid vi, där kan vi inte dö. där är vi för evigt. jag kommer aldrig glömma. oss. vi. du o jag.